Maria Karlsson

Jag har ett enormt sug efter att åka skidor! Ja, hör och häpna! Jag vill åka skidor. Några av mina vänner undrar nog vad jag nu slagit huvet i, ungefär. Vilket jag i och för sig kan förstå. Jag har nämnligen inte åkt skidor sedan vinterfjällturen under andra året på gymnasiet. Alltså närmare två år sedan. Jag har aldrig riktigt förstått detta med skidor, särskilt inte slalom. Den enkla anledningen kan nog vara den att, jag INTE, absolut Inte Inte Inte, kan bromsa. Så, fjällturen. Vi var uppe på ett fjäll någonstans nu minns jag inte ens vars det var. Ammarnäs? Det gick bra dit, uppför alla fjäll, men hem... Stora fasa! Så skönt tänkte vi, nu säger det svisch så har vi lämnat detta fjäll bakom oss. Jo, Tjo fick vi! 5 meter, det kändes bra. 10 meter, fortfarande helt okej. Efter 20 meter börjar det gå lite för fort. 25 meter och jag hukar mig lite, letar efter någon slags nödbroms. 30 meter och jag SÄTTER mig ned, på det stenhårda skoterspåret. Drrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr, ja ni kanske provat att sätta er på ett sådant skoterspår i närmare 100 knyck? Då vet ni vad Drrrr, menas med. Upp igen, 10-20-30m Drrrrrrrrrrrrrrrrrrr.... O.s.v. Jag fick prova ett par kortare skidor, tror ni jag kunde bromsa då? näe.. Samma sak. Drrrrrrrrrr.. Snälla skoteråkare stannade och frågade hur det gick, om jag behövde hjälp. Visse erbjöd till och med skjuts! Men nej! Jag fräste något halvsnäsigt tillbakas och kravlade mig upp igen. Så om någon skoteråkare som åkte efter en skoterled upp på något fjäll i typ Ammarnäs och såg en snödränkt gymnasiebrud med mössan över ögonen, så vill jag vara säga förlåt! Jag uppskattar er välvilja oändligt mycket!

Men lugn bara lugn, jag tänker inte åka nedför något fjäll. Då är det stjärtlapp som gäller. Jag tänkte mig mer, efter något skoterspår, då solen skiner med två glad hundar och en skvätt flås. Wonderful!

Nog om skidor. Vårat spisuttag mådde inte så bra och sprakade en del igår, men nu har snälla herr vaktis och skäggiga elis varit här och lagat. Så nu kan jag laga mat utan att vara orolig att jag bränner upp köket. Tror det är en av orsakerna till att jag sovit dålig inatt, jag drömde bland annat att lägenheten brann ned. Buhu..

Nu är det time for food, kyckling med makaronsnurror och wookgrönsaker står på menyn. Sen bär det av till det superfräscha, wonderfulla Private gym in Rönnäs Finmekaniskas garage. Ben ska mosas! Jag gillar det! Jag har för övrigt ruskig träningsvärk i magen sen igår, det gillar jag ändå mera.

Innan jag lämnar denna burk för matens konst, så vill jag skicka en super duper krya på dig kram till min bästaste fina vän Ida!

Ha en superbra måndagkväll!